hem(hem)hemma!

ja...så trampar man återigen Fosterlandets rika mylla! Jobbar på kyrkogården nästan hela sommarn...antagligen iaf. Flygningen gick väl bra efter omständigheterna...alla Qantas mellan Singapore och Europa var fördröjda 3-5 timmar...vilket betydde 9 timmar på Singapores flygplats mellan 19 coh 4 och sen en ytterligare fördröjning på Heathrow eftersom jag hade blivit ombokad...kom till Kastrup 1655 lokal tid. Lite drygt 40 timmars resa...luktade illa och var trött.

Det är ju iaf varmt hemma nu. Det är bra. Svartan-inbjudan har kommit nu. Det är bra. Ska till Berlin och Karin under Midsommar. Det är bra. Finns rätt mycket bra saker nu när allt kommer omkring...ska bara få rätt på alla studier och ta ut mina examina och lite så...sen jävlar!

ne...sova nu. Godnatt!

hemmåt!

Nu är det snart hemmåt igen. Kl 1050 lokal tid flyger jag från Adelaide Airport (den nya terminalen, som nu faktiskt används!). Allt är packat och klart, alla skulder betalad, allt pappersarbete fixat. Pass finns, biljett finns. Visumet är överfört till mitt nya pass. Nu gäller det bara att checka-in, undvika övervikt, och inte missa något plan. Sålunda är allt under kontroll.

Igår hade jag avskedsfest. Bjöd på toast med gravlaxröra, riktigt sill- och äggabord (senapssill, vitlökssill, någonannan inlagd sill och matjessill, både röd och svart kaviar samt knäckebröd), köttbullar och potatismos med lingonsylt, samt en sortering svenskt godis och kakor. Till detta serverades såväl besk som svartvinbärsbrännvin. Vi skippade dock daimkakan och mandelkakan. Det blev liksom lite mycket.

Det hela kan sammanfattas som följande:
1) gravlaxröra är mer populärt än gravlax
2) gravlax är svårt att förklara
3) inlagd sill är en riktig succé, i synnerhet bland kineser
4) ingen ville ha påfyllning på besken
5) svartvinbärsbrännvinet var mycket bättre
6) svenska kakor och svenskt godis är internationellt sett mycket bra
7) köttbullar är något av det mest mångkulturella man bjuda folk på
8) Liam kan inte dricka snaps. Inte alls faktiskt. Särskilt inte besk.
9) Ytterligare en kines, förutom Leo, tyckte också att snaps smakar kött. (vilket får mig att undra vad kineser egentligen äter? (allt som ingen annan äter enligt Leo))
Tillställning hade kanske ett något snett urval men i alla fall tio nationaliteter var representerade och vi täckte in alla kontinenter utom Sydamerika.
Det var sammantaget en mycket lyckad tillställning. Sen gick vi på Oxford Hotel (rätt bra pub, pålitlig) när den stängde kl 2 åkte vi hem igen och softade framför brasan.

Idag har jag röjt lite, packat, diskat, samt lunchat på the Elephant en sista gång och slutligen fikat på Hudson's Coffee. Nu är dock allt klart. Lämnar dock lite disk åt Hjalmar och Chris. Som sista present. De har ju fått rejält med mat också.

Min färdplan (lokala tider vid resp. flygplats):
1050 från Adelaide (10 juni)
1850 i Singapore
9½ timma total flygtid, bra plan (airbus innebär att man får välja mellan 36-40 filmer att titta på)
5 timmar paus på Chiangi - en mycket bra flygplats
2359 från Singapore (10 juni)
0645 i London (inte riktigt första planet in, men nästan)
13 timmar och 46 minuters total flygtid -> både middag, 'nattamat' och frukost
4 timmar paus på Heathrow - byta terminal från 4 till 3
1050 från London (11 juni)
1340 i Köpenhamn
nästan två timmar total flygtid, SAS -> dåligt, måste betala för flygplansmaten och det är den inte värd!!!
Torde befinna mig i fädreneslandet igen någon gång den 11 juni.

Kommer nog att sakna Australien en del...men har i alla fall rätt goda utsikter att hålla kontakten med folk. Måste tillbaka och hälsa på lite...och kanske blir man påhälsad också?

Ska bli skönt att komma hem, ska bli skönt att komma till Berlin och träffa Karin igen efter tre månader. (Så, nu har jag nämnt dig. Bra nu?)

Nåväl...eftersom jag åker hem kommer denna blogg så småningom att sluta uppdateras och efter det kommer den (antagligen) att tas bort. Eller så kanske den får ligga kvar och ta upp plats?

Ett till Hemingway...måste bara läggas upp:

God knows people who are paid to have attitudes toward things, professional critics, make me sick; camp following eunuchs of literature. They won't even whore. They're all virtuous and sterile. And how well meaning and high minded. But they're all camp followers.

Min sista föreläsning här nere var om mobbning. Mestadels i Japan. Vet inte riktigt varför den var inkluderad, men det kanske är lämpligt att ta upp inom Asienstudier. Nåväl. Nu är allt sådant klart i alla fall, och imorgon lämnar jag in två av tre uppsatser. Eller i alla fall en. Den har deadline imorgon, den andra behöver inte vara klar förrän på måndag, men man kanske ska vara ute i god tid för omväxlingsskull? Nah...

Eftersom det utlovats en beskrivning av Eurovisionsschlagern här nerifrån så...JA, den sänds. Ja, folk ser den. Kanske inte i lika stor omfattning som hemma, men visst känner folk till den. Särskilt universitetsstudenter. Antar att det har att göra med att man umgås lite mer internationellt där, även om de flesta utbytesstudenter är lika isolerade som de tycks vara hemma. För övrigt förstärkte det finska bidraget endast rykten som Sverige i synnerhet och Norden i allmänhet har om att vara den sista utposten på Jorden för heavy metal och besläktade musikstilar. Var enda gång någon av de svartklädda folket här nere får reda på att jag är svensk måste jag svara på frågor om obskyra nordiska metal-band. De mer allmänt insatta är mer intresserade av att veta varför det finns så många band inom så många genrer från framförallt Sverige. Jag skyller på kommunala musiksskolan, studieförbunden och det faktum att rätt många kommuner försöker ordna "något för ungdomen som inte inkluderar supande".

Det är tydligen inte helt ovanligt med (Eurovisions-)schlagerfester här nere i anslutning till själva tävlingen. Klä upp dig i dina bästa schlagerkläder, titta på eurovision och festa lite. Tydligen ska bjuda in så många européer så möjligt också för att få rätt accenter representerade på festen. Ingen tycks dock ta tävlingen på det blodiga allvar den är. Det är en fläck på vår nationella stolthet att inte vinna! Å andra sidan är Finland i princip Sverige. Fast lite östligare. Jaja...det var i alla fall inte Tyskland (wadde-hadde-dudda-da?)...det kunde ju varit värre...

Kunde även konstatera att årets franska bidrag såg ut som miss Piggy. Förutom näsan. Litauens (eller var det Lettland? kommer inte ihåg...) bidrag om att vinna var mest dåligt. Albaniens med folkmusik var väl rätt så trevligt. Och alla de kvinnliga östeuropeisk bidrag påminde om prostituerade. Så, var alla fördomar representerade nu? Bra.

Förresten börjar jag luta åt att splittrandet av Jugoslavien och Tjeckoslovakien bara var ett försök att skaffa sig mer röster i Eurovisionsschlagern...eller kan di va så jevliga?

Dagens australiensiska glosa är Eurotrash. Det är européer. Vanligen backpackers. Med tanke på att det i första hand syftar på europeiska ungdomar som backpackar runt i Australien för att finna sig själva så tror jag att benämningen är tämligen självklar.

Dagens citat kommer från Ernest Hemingw: Always do sober what you said you'd do drunk. That will teach you to keep your mouth shut. Och svaret är: nej, Ernest, det gör att du ångrar dig. Tyvärr lär man sig nog inte på det.

PS Nej, jag kommer inte att fylla i citat och aussie-slang (strine) för de gånger jag inte gjort det.

skriver inte uppsats...

...för jag har viktigare saker för mig! Ja...nu börjar det dra ihop sig...har börjat slänga saker på riktigt, planera hemfärdsfest, stängt mitt australiensiska bankkonto, med mera, med mera...

Hemma tycks kåravgiften sänkas enligt vanligtvis välunderrättade källor. Dessutom så flyttar alla från Linköping. Vet heller inte riktigt var jag bor i höst. Men iaf. Det är bara roligt! Om jag flyttar in hos Karin får jag inte ta mina möbler med mig...tydligen. Så kan man ju göra.


För övrigt så händer det roliga saker här nere nu...lite titt som tätt. Kommer att sakna utelivet...finns visserligen bara ett fåtal bra kaféer (de flesta verkar ha inretts på 90-talet, vilket kan vara snyggt, men inte alltid!) och få av dem har bra kaffe! (Blä för utsädd espresso!) Å andra sidan finns det massor av bra pubar och mängder av bra restauranter - man har ju råd att äta ute här. Ett av mina lunchställen säljer lunch för 5-6 dollar. Det är inte mycket.

Men hemma finnns Myran och Flamman. Det slår det mesta!

hemlängtan?

Ja...nu sitter man här...mindre än två veckor kvar. Lite uppsatser att göra, men de borde vara snart undanstökade. (En uppsats härnere är närmre än hemtenta än en uppsats.) Igår var det iaf tv-kväll. Min näst sista sådan. Och jag behöver bara besegra trapporna i Ligertwood maximalt 4 gånger till, och troligen så lite som 3 gånger till! Det ni. För övrigt kommer denna blogg att dö cirka två månader efter att jag kommer hem. Bloggande är inte riktigt min grej helt enkelt. Gulliver däremot gillar det och kommer nog att fortsätta. Nåväl...man kan inte få allt!

Men vad man kan få är socker. Det är bra. Ne...om man skulle äta lite choklad och sen sova? Det vore allt trevligt det.

Leo har nyligen genomgått en religiös kris och omvandlats från 'allmänt kristelig' till en 'trädkramande hippie'. Det senare är min designation. Det finns bildbevis! Fast jag vet inte om träd-'kramande' är rätt beskrivning...ja se de där kineserna!

PS Ni får inga ledtrådar till vad jag åt när jag skrev detta!M.

DVBF

Om fyra veckor åker jag hem. Lite vemodigt, men samtidigt skönt. Tillbaka till Linköping. Undrar vad som har hänt där...det verkar som om folk har rört på sig och flyttat osv. Jag börjar nog bli gammal. Det är sex år sedan jag flyttade dit och troligen lite mer än tio år sedan jag var där utan familjen första gången. Första gången jag drack öl på [hg] var nån gång '97 eller så. I höst börjar 87:orna på universitetet. Fasen vad gammal jag är. Jag minns till och med när Michael Jackson var svart och när Sovjetunionen fanns.

Nog nostalgi. Träningen går bra, imorgon ska jag testpacka inför hemresan och uppsatserna går framåt. Minst en borde vara (i stort sett) klar innan denna vecka är slut. Kanske två. Den tredje, den om kinesisk filosofi, är lite knivigare. Lite mer jobb, lite längre och lite värre helt enkelt. Nåväl, efter hemkomsten så ska jag i alla fall se till att hålla kontakten med mina nya vänner här nere. Jag har inte längre kontakt med någon (förutom familjen) efter mitt utbytesår i USA '97. Det har väl i och för sig blivit lättare i och med internet att göra detta. Om man går igenom lite kontaktuppgifter här nere har jag bekanta utspridda över större delen av världen nu. Det är bra. Det gör det billigare att åka jorden runt, många att snylta på.

Nu har det alltså gått ett år. Har ungefär tre halva examina...och lite till. Om ett år ska jag ha två hela examina och minst en halv plus lite till. Borde spräcka 500-poängsvallen inom ett år. Sen ska man tydligen ha jobb och så också...har jag hört...verkar lite skrämmande. Ne...sova nu. God natt!

Förbannade jävla internetmässiga u-land!

...och det är att behandla u-länderna väldigt illa att klumpa Australien med dem i detta avseende! (Ja, jag förlorade just en lång post) Könsord, valda namn på otrevliga efter-livet upplevelser, samt diverse smädelser. (Detta är en delvis familjevänligt inte-varje-dag-bok, och vulgariteter vill bara veta av när det passar sig.)

Nåväl, i denna förlorade post (heter det så på svenska, inlägg kanske är bättre?) fördömde jag i tur och ordning, heltäckningsmattor, dåligt byggda hus, kasst väder och dåligt internet. Vidare konstaterade jag till min förskräckelse att the Elephant inte längre serverar Cooper's Pale Ale (god öl) i billiga jugs, utan att man istället måste köpa Toohey's Extra Dry (aka Toohey's Extra Shit/Cheap) om man vill ha det riktigt billigt. Extra Shit smakar ungefär som vattenblandad Bud Light. Eller inte riktigt, men det är mera en amerikansk öl än något annat. Att den dessutom konstant är den billigaste ölen på tapp säger rätt mycket om dess kvalitet.

Jag ska även gnälla lite på träden och lite på australiensare: Träden är nere är konstiga. De tappar inte bladen i vackra färger, utan fäller istället barken och ser halvdöda ut. Ser inte alls fint ut. Vidare borde jag skriva något om ett mindre trevligt drag hos aussies, eller iaf adelaideans: nämligen tendesen att köra runt i en 'hottad' bil (som knappt hade klarat besiktningen hemma med avseende på ljuddämpning och avgaser) och skrika okvädingsord, vanligtvis baserade på det mångsidiga ordet 'fuck' åt folk som går till fots. Jag har ännu inte förstått humorn i detta, men jag antar att det finns någon form av poäng. Detta beteende ökar i frekvens på helger och kvällar, samt förefaller öka exponentiellt om sällskapet till fots representerar mer än ett kön. Jag tror att det kan vara någon form av imitation av en primitiv parningsrit bland pubertala individer av släktet bogan. (För övrigt dagens ord)

Tidiagare poster har utlovat en beskrivning av IKEA-besöket. Nåväl, det företogs med ett flock svenskar i exil, endast en aussie, samt en indier. Höjdpunkterna får sägas vara restauranten och matbutiken, inte vad jag vanligen förknippar med IKEA. Tydligen ingår inte serveringsinstruktioner i utbildningen på IKEA eftersom vi fick såsen på köttbullarna och inte alls på potatisen och alldeles för lite lingonsylt. Vidare verkar de flesta aussies betrakta kokt potatis som något potentiellt ondskefullt och ersätta det med pommes frites i beställningarna. Givetvis fortfarande med brunsås till. Köttbullar tycks iaf gå hem i Australien, medans lingonsylten betraktas som något udda och exotiskt. Det var dock trevligt att få kaffe på maten med gratis påtår. Daimkaka och princesstårta är inte heller fel.

Är allt lite besviken på matbutiken...mest godis i den. Väldigt mycket godis. Jag köpte 3x100g Marabouchoklad, Hjalmar köpte nog närmare 2 kg godis av olika sorter. Jag tror jag vet varför han har gått upp minst fyra kilo sen januari, och det är inte enbart bristen på träning. Nåväl, försöken att förklara vad lingonsylt, hjortronsylt och krusbärssylt är och vad skillnaderna mellan dem är var inte heller så lätt. Det var också lite svårt att förlika folk vid tanken på att äta gravlax eller inlagd sill (som strikt talat räknas som rå fisk utanför Skandinavien). IKEA-festesn har ännu inte inträffat, ej heller har min besk eller mitt svartvinbärsbrännvin kommit till användning. (Förutom en minnesvärd incident med Leo och Liam och lite besk. Malört verkar inte vara en populär krydda här. Barbariskt och kolonialt.)

Har börjat tröttna på IKEA-reklam med lätt fejkade svenska accenter. Många dåliga IKEA-skämt har börjat dyka upp. Annan reklam som är irriterande är all reklam för matchmakingtjänster. Antingen på Internet eller via SMS. Det finns iaf ett tiotal, varav en påstår sig ha 900000 medlemmar. Det är rätt mycket med tanke på att Australiens befolkning är cirka 20 miljoner. Anti-rökkampanjerna härnere är lite intressanta: operationer där man amputerar delar av rökare. Med mycket bilder.

Uppsatserna går framåt. Allt annat är väl mer eller mindre fixat inför hemkomsten. Vore bra och skicka hem lite mer papper bara...för säkerhets skull. Chris har ännu inte lyckats räkna ut hur mycket jag är skyldig honom för el, tele, gas och liknande. Han kommer nog inte att göra det innan jag åker hem heller...Cirka fem veckor kvar nu. Det är inte mycket.

På tv-fronten har jag bestämt mig för att uppgradera Boston Legal, det är en rätt bra show, medans Commander in Cheif har visat sig vara sämre än väntat. Håller inte i längden helt enkelt. På filmfronten ser det dött ut just nu...en paus mellan V for Vendetta och Pirates of the Carribean. Bokmässigt skulle jag vilja ta med Barr Smith Library hem. Det är bra.

Dagens citat...är...To err is human - and to blame it on the computer even more so. Osäker på varifrån det kommer, men att internet är baggigt här är nere, är banne mig INTE MITT FEL!!! Vem som än är ansvarig för det borde tvingas titta på Sunset Beach tills hjärnan smälter!!!

Dagens aussie-ord är bogan (ibland bevan). Detta är ungefär en aussie-motsvarighet till chav i UK. Möjligen även hick/redneck/white thrash i USA, men inte riktigt. I Sverige finns det väl ingen riktigt bra motsvarighet. Det har rätt mycket att göra med klädsel och så...lite som de riktigt dåligt klädda aussiesarna (jämfört med majoriteten som bara helt saknar smak).

ANZAC-afton

Idag är det da'n före da'n. ANZAC-dagen alltså. ANZAC står för Australian and New Zealand Army Corps. Dagen firas till åminnelse av landstigningen på Gallipoli. Churchills största misstag någonsin (?). Det är tydligen en viktig dag här nere. Last post (tapto), marscher, barbies och öl. Allt som behövs för en riktig australiensisk fest. Chris (min hyresvärd/kombo) hävdar att det bara är serber (Kosovo Polje) och australiensare som firar sina största nederlag i strid. Jag är inte så säker: både 6 november och 30 november brukade vara viktiga dagar i Sverige.

I alla fall, det talas mycket om ANZAC-spirit (och man menar anda och inte sprit med det här; vore det en särskild sprit skulle det väl vara Bundaberg rom) och ANZAC-sale (kommersialism!) med mera. Verkar påminna en hel del om Memorial Day i USA eller V-E Day lite här och var. (Fast fransmännen firar ju segern i Andra Världskriget...även om de mest var med bland segrarna av artighetsskäl.)

Nåväl, idag var det iaf måndag och det betyder tv-kväll: I tur och ordning (på Channel 7): Desperate Houswifes (ser oftast slutet, eftersom jag väntar på nästa show), Commander in Cheif (funkar än så länge), Boston Legal (hmm...hyfsad iaf), Scrubs (kvällens höjdpunkt) och slutligen Arrested Developement (skum show, men rolig på ett bisarrt vis). I övrigt är allt tv skit.

Idag fick jag även tillbaka ett test från innan lovet. Gick bra. Ska nog belöna mig själv med en vintur i Barossa imorgon. Efter att jag sprungit en runda runt North Adelaide. Varit dåligt väder gångna veckan och sen lyckades jag skada mig också, men nu ska det tas igen. Gymmandet funkar bättre nu, när Hjalmar (min andra kombo) också går. Uppsatsskrivandet går framåt i sakta mak (dvs det är ännu läsning). Snart kommer jag hem. Det ska bli skönt...och lite sorgligt. Nåväl, ska tillbaka till Australien igen.

Kommande projekt är bland annat att besöka det där kaféet på Melbourne Street som ska vara så bra, vidare att börja skicka hem böcker och papper (lättare väska hem är bra) samt att någongång hålla det där IKEA-partyt...

Dagens citat är: "To those of you who received honours, awards and distinctions, I say well done. And to the C students, I say you, too, can be president of the United States." -Baby Bush, US President. Bra jobbat Bush. USA är fortfarande möjligheternas land. Även en medelmåtta kan bli president...om pappa är rik...och har varit president.

Dagens Aussie-ord får nog bli ANZAC. Det är väldigt aussie.

PS Nästa uppdatering kommer nog att innefatta IKEA-besöket. IKEA i Adelaide har öppnat! Jag har varit där och köpt Marabou-choklad, lingonsylt, svenskt kaffe (tyvärr Löfbergs Lila, men ändå!) samt gravlax.M.